Stora Harrie kyrka

Den ursprungliga kyrkan i romansk stil från 1100-talet eller början av 1200-talet byggdes om 1851 av C G Brunius.

Under senare delen av medeltiden fick kyrkan torn och valv i det inre. Av denna byggnad behöll Domkyrkorestauratorn och professorn Carl Georg Brunius endast det huvudsakliga av tornet och i vapenhuset fragment av medeltida kalkmålningar när han år 1851 företog en renovering som var så kraftig och genomgripande att man nästan kan tala om ett nybygge.

I koret finns ett altare murat i rött tegel och bakom altaret står ett förgyllt träkors. Predikstolen med tillhörande baldakin är ritad av C G Brunius år 1851. Dekoren på barriären liksom nuvarande färgsättning tillkom år 1957. Vid en renovering år 1973 fick kyrkan sin nuvarande ljusa interiör och då hittades även under kyrkans golv gravar från tiden före den romanska kyrkans tid. Gravarna tillhör med all sannolikhet en tidigare träkyrka, även om det vid utgrävningen inte kunde fastställas exakt var den legat. I norra korsarmen hänger ett triumfkrucifix från 1400-talet och i södra korsarmen finns ett rikt ornerat Karl den XII:s vapen av trä från år 1698.

Altartavlan målad av Einar Forseth år 1938 är flyttad till kapellet. Vid sydöstra sidan i vapenhuset finns kalkmålningar som är daterade till 1400-talets andra hälft och föreställer" Korsnedtagningen". I södra långhusväggen under orgelläktaren är en runsten (DR324) s.k. Stora Harrie stenen inmurad. Runinskriften lyder "Birle (Berle) satte denna sten efter sin måg (eller svåger) Toke".